När Robin Aronsson var åtta år besökte han musikhuset Oden för första gången med sin pappa. I vuxen ålder fick han drömjobbet – att dra igång verksamheten i huset igen. ”Det känns som en dröm, det här huset betyder så mycket”, säger han.

De orangerödputsade väggarna bär på sin egen historia, liksom de gamla affischerna på väggarna, som visar artister som spelat i huset de senaste 40 åren.

– De flesta som är här första gången säger ”wow, vad coolt”. Det ser verkligen häftigt ut här inne, som att det har funnits länge. Det är någon själ i det. Man behöver nästan komma hit för att förstå. Men man ser att det är ett kreativt ställe; att här har varit mycket tankar och idéer, säger Robin Aronsson.

I strax över ett år har han arbetat på NBV som verksamhetsutvecklare, med uppdrag att dra igång verksamhet i det historiska musikhuset i Karlskrona. Själv var han första gången i huset som åttaåring, när han följde med sin pappa till replokalen. I tonåren drog han och några kompisar igång ett eget band och Robin Aronsson blev cirkelledare för bandet, via studieförbundet NBV.

– Då var det Åsa som jobbade här på NBV. Jag tänkte att hon hade världens bästa jobb. Så senare, när den här tjänsten blev ledig så kände jag: ”jag måste ha det här jobbet”. Jag känner så fortfarande – det är världens bästa jobb.

I början gick han runt själv i lokalerna och försökte ta reda på vilken verksamhet som fanns och inte. Rensade i förråden. Funderade hur han skulle få folk att upptäcka huset igen.

– Jag har varit vaktmästare och verksamhetsutvecklare. Jag gör lite allt möjlighet. Huset har funnits sedan 1986 och förråden har stått still sedan dess … Men det är det som är det roliga, att det händer så mycket olika saker.

Robin Aronsson började arrangera spelningar i flera olika musikgenrer. I början var det han som bokade artister, stod i kafét, skötte ljudet.

– Innan jag började hade det varit dött ett tag. Jag har jobbat mycket med att få igång verksamheten, så att folk vet att det finns och att det händer saker. Jag anordnade konserter varannan vecka i början. Jag visste att det skulle bli mycket jobb, men att det skulle vara möjligt med hårt arbete.

Arbetet lönade sig. Snart började det hänga ungdomar på konserterna.

– Och då fångade jag upp dem när de var här, frågade om de ville hjälpa till. När jag fick ihop några så startade vi studiecirklar i studioteknik. Så nu sköter ungdomarna ljudet på konserterna. De har lärt sig allt själva – och det är proffsklass på ljudet.

Visionen har varit att gå från ett hus som drivs av en person, till ett hus som drivs av studiecirklar och folkbildning. Och arbetet är på god väg. Nu under våren drog det igång en studiecirkel där några skulle lära sig baka veganska kakor till kafét. En del band är igång och spelar musik, och det har startats en studiecirkel i arrangörskap, där deltagarna ska få boka konserter till musikhuset. Tanken är också att inreda en ateljé i huset, för att få in annan kultur.

– Jag vill att musikhuset ska vara en plats för kreativitet. Att det ska finnas möjlighet för alla att vara med och påverka och bestämma vad som ska hända här. Jag brinner för att få ungdomar engagerade, att de ska känna sig behövda, och att det finns någonstans för dem att vara. Det är jättebra att det finns ett ställe för dem där de inte behöver festa eller dricka eller ta droger, för att ha kul.

Och just att musikhuset är en nykter mötesplats är något som Robin Aronsson insett betydelsen av allt mer. Som gänget med ungdomar som först tyckte att NBV och nykterhet var töntigt.

– Men så snackade vi lite mer avslappnat. Jag frågade hur det var i deras åldersgrupp, om de festade mycket och så, och berättade hur det var när jag var ung. Varje gång vi träffades pratade vi om nykterhet. Nu har de slutat dricka alkohol helt. De sa: ’Vi ska inte dricka mer, folk är så dryga.’ Och de har stått i entrén här på musikhuset och haft hand om alkolåset. Det är nog det jag känner mig stoltast över hittills i mitt arbete. Det ger en liten tår i ögat faktiskt – att jag kan påverka till något positivt.

Och Robin Aronsson tror verkligen på vikten av att människor hittar en plats där de får vara.

– För mig handlar folkbildning om sammanhang. Att dela intresse med andra, träffa likasinnade, och liksom känna att man betyder något, att man är viktig. Folkbildning motverkar psykisk ohälsa, motverkar ensamhet, motverkar kriminalitet. Det är en grund till ett välmående samhälle.

Snart ett år efter Robin Aronsson började fixa i musikhuset har saker nu börjat rulla på. Och trots allt arbete tycker Robin Aronsson fortfarande att han har fått drömjobbet.

– Det har inte varit så lätt. Jag har aldrig gjort något liknande tidigare. Jag har behövt tänka utanför boxen och försöka hitta lösningar. Det har varit tufft att göra allt själv, men nu börjar det rulla på. Det är jättekul att kunna utveckla det till det bättre. Det känns fortfarande som en dröm att jobba med det här – det här huset betyder så mycket.

Musikhuset Oden i Karlskrona.