Med tider tar styrkorna plats

Att bli fri från ett beroende är en viktig milstolpe – men sällan slutet på resan. Det är snarare början på att bygga upp ett liv med ny mening, relationer, självkänsla och framtidstro. Den resa vi kallar recovery, eller återhämtning.

NBV har tillsammans med Narkotikapolitiskt Center tagit fram utställningen Med tiden tar styrkorna plats. Utställningen bygger på internationella studier genomförda av forskaren Mulka Nisic, som undersökt de hinder och styrkor som människor möter under sin återhämtning, med särskilt fokus på kvinnors erfarenheter och behov i återhämtning i Sverige, Storbritannien och Balkan.

Studierna visar på de vinster som följer med återhämtning och hur livet kan förändras när stöd och möjligheter ges att ta sig ur ett beroende. Vinsterna handlar inte bara om att vara drogfri, utan också om bättre hälsa, en mer stabil vardag, starkare relationer till barn, familj och vänner och en större känsla av gemenskap.

En del av Mulkas studier har genomförts med metoden Photovoice, där deltagarna själva skildrat sin återhämtningsresa med fotografier och berättelser. Dessa synliggör både utmaningar och styrkor – från kampen mot stigma till kraften i gemenskap, relationer och hopp.

Utställningen bygger på några av dessa berättelser och fotografier. De återges också i sin helhet nedan, eftersom de i utställningen på vissa ställen har förkortats av utrymmesskäl. Till citaten finns även förslag på reflektionsfrågor.

Längst ner finns en länk till alla foton och citat som tagits fram inom ramen för studien. Där finns även länkar till Mulkas publicerade forskning.

Vill du låna utställningen till ett arrangemang? Ta kontakt med din närmsta verksamhetsutvecklare på NBV så hjälper de dig!

Bilder och citat som ingår i utställningen:

”Jag har ett minne från tiden då mitt beroende var aktivt. Jag gick på en lång, rak väg. Jag hade varit vaken i flera dagar och mådde fruktansvärt dåligt… På min högra sida låg en industrianläggning – smutsig, grå, med röda lampor som blinkade högt uppe på tornen. På min vänstra sida fanns böljande gröna ängar och blå himmel… Jag minns den starka känslan av att ha kommit till en punkt där jag var tvungen att välja… Välja mellan död och undergång – eller liv och frihet… Och jag minns att jag bara inte visste hur jag skulle kunna göra det valet.”

Linda

Reflektera över: Vilka vägval i livet har varit avgörande för dig?

”Stormar av beroende har dragit förbi, förstörelsen gömmer jag mig inte längre i. Kraftfull och djärv, mitt färgstarka öga, jag är starkare, klokare än jag var förr.

Mörka skyar dröjer kvar, aldrig helt skyddad från regn. Jag är lika flytande som färgerna – jag vägrar gömma mig igen.

Jag vårdar min gnista, min trygghet finns i denna kropp. Inte uppslukad av mörker, utan tänd av ljuset jag bär på.

Jag vägrar tystnad, vägrar bli uppslukad, jag blomstrar – för jag vågar stå i min styrka.”

Emily

Reflektera över: Vad hjälper dig att våga visa vem du är?

”Acceptans är nyckeln! Jag har hört det sägas många gånger i återhämtningskretsar. Acceptera min ilska, min sorg, mina känslor av att inte räcka till. Acceptera min skuld, min skam, mitt ovärdiga jag. Alla dessa känslor av otillräcklighet som lever djupt inom mig, men som då och då hoppar fram, virvlar runt inom mig som en tornado med sådan kraft att det syns i mitt ansikte! Jag tror att vi alla har sådana stunder. Vi måste lära oss att leva med dem.

För mig har jag hittat ett fantastiskt stödjande nätverk. En armé av vänner, arbetare och jämnåriga. Dem jag känner mig trygg med, som jag kan luta mig mot och avlasta mig hos. Jag måste ensam acceptera att jag är beroende.

En av mina copingstrategier är att låta min störning “leka”. Jag inser att jag inte är bra på val. Så jag stressar inte över småsaker. Jag leker, målar naglarna i olika färger. De flesta som känner mig vet att detta är min copingmetod. Men det är ett stärkande val! Mitt sätt att acceptera vem jag är och omfamna mina brister.”

”H”

Reflektera över: Vad betyder acceptans för dig och hur kan den skapa förändring?

”Bortom utmaningar och stigma vågar vi också drömma. Vi drömmer om en framtid där vi kan vara förebilder för våra barn och visa på motståndskraft och uthållighet.

Att hitta andra som har gått liknande vägar har gett mig en oersättlig källa till stöd och förståelse. Andra mammor i återhämtning har blivit mina följeslagare, mina förtrogna och mina allierade. Vi delar våra berättelser, våra kamper och våra segrar – i vissheten om att vi i vår sårbarhet frigör kraften att läka, inte bara oss själva, utan också de omkring oss.

Tillsammans skapar vi en gemenskap som omfamnar och lyfter. Vi finner tröst i att veta att vi inte är ensamma, att vi kan luta oss mot varandra i våra svagaste stunder och fira varandra i våra mest framgångsrika. Våra delade erfarenheter påminner oss om att vi inte definieras av våra brister, utan av vår kollektiva styrka och motståndskraft.

Som mammor i återhämtning skriver vi om våra berättelser och ser till att våra barn får ta emot ett arv av läkning och kärlek. Må vi fortsätta att vårda våra drömmar och bada i ljuset av självkärlek – och på så sätt lysa upp vägen för andra som kan komma att följa i våra fotspår.”

Petra

Reflektera över: Hur kan vi hämta styrka ur varandras erfarenheter?

”Alltid desperat att fly från silhuetten som återspeglade min form. Hon härmade varje rörelse jag gjorde, följde mig överallt utan ett enda ljud. Men jag visste alltid att hon fanns där.

Min skugga hade ett namn – och det var Skam. Hon hade följt mig i åratal. Oförmögen att säga det jag verkligen ville säga, kvävd av andras åsikter och förväntningar.

Ibland kändes det som om mitt sinne var en ormkvinna, mina tankar och känslor ständigt vridna till det jag nu förstår var onaturliga positioner.

Det var inte förrän jag slutade söka speglad bekräftelse hos andra som jag kunde acceptera mig själv. Jag lärde mig att friden jag längtat efter alltid hade funnits där – allt jag behövde göra var att ta ett steg tillbaka och öva omsorg om mig själv.

Det var inte förrän jag förlorade min röst som jag till slut fann modet att använda den.

Min skugga finns fortfarande där, men hon heter inte längre Skam. Numera påminner min skugga mig om att det finns mer inom mig.

Jag fruktar inte längre mörkret, för numera har jag min alldeles egna inre insikt.”

”Tracey”

Reflektera över: Vad kan det betyda att inte gömma sig i sitt liv?

”Naturen har lärt mig att livet är cykliskt, precis som årstidernas växlingar. Den påminner mig om att svårigheter, som vinterstormar, så småningom ger plats för ny tillväxt och förändring. Naturens motståndskraft och anpassningsförmåga är symboler för den styrka jag ständigt hämtar i min egen återhämtningsresa.

Genom min koppling till naturen har jag funnit en högre kraft som överskrider alla religiösa läror. Det är en kraft som viskar genom träden och dånar med de kraschande vågorna, och påminner mig om att jag aldrig är ensam.”

Petra

Reflektera över: Var hittar du kraft?

____________________________________________________

Länkar:

Här hittar du samtliga bilder och berättelser som var en del av Mulka Nisics studie baserat på Photovoice-metoden: https://padlet.com/mulkanisic/international-photovoice-gwmw12vebkjbafvx

Här kan du läsa Mulka Nisics vetenskapliga artikel What Constitutes Women’s Recovery from Addiction? Examining Lived Experiences and Recovery Capital of Women from Diverse European Backgrounds där hon undersöker kvinnors återhämtning efter beroende med hjälp av metoden Photovoice. https://www.tandfonline.com/doi/full/10.1080/16066359.2024.2446861

Och här finns Mulkas vetenskapliga artikel Charting recovery pathways in Sweden: The role of time, gender and meaningful activities som visar hur kön och tid i återhämtning påverkar vägen ut ur beroende och vilka vinster återhämtning ger för individ, familj och samhälle. https://journals.sagepub.com/doi/10.1177/14550725251357221